I går, fredag, hade jag en riktigt trevlig eftermiddag med barnen.
 
Så här söta var de i busse påväg hem från skolan. Hand i hand i samma säte. :)
 
Då vi kom hem gjorde vi läsor med Giacomo, vi övade bokstäverna Z och W. Martina skulle ju såklart vara med hon också, så hon satt i min famn och ville mer än gärna hjälpa till.
 
Då vi var klara med läxorna ville Martina kladda med färger.
 
Everyday is a gameday!
 
Det bästa Giacomo vet är att spela fotboll i korridoren. Oftast är han Cagliari och jag är Kraft haha. Det viktigaste är att han vinner. I bland före vi börjar spela kan jag fråga "är det okej om jag vinner den här gången?" NEJ, är svaret varje gång. En endaste gång har jag vunnit, jag kunde inte motstå att se hans reaktion om han förlorade. Jag kan säga att det var första och sista gången jag valde att vinna, hahaha.
 
Nu ska jag snart åka i väg för att möta Jenni, som kommer vara här tills tisdag morgon, jeejeeeejeeeeee.
 
Igår kväll firade vi Mias födelsedag med aperitivo. Träffade nya människor från Nya Zeeland, Tyskland, Sydafrika, England, Polen, Ryssland och Italien.
 
Mia är en au pair från London, och våra barn går i samma skola, så vi träffas nästan varje dag då vi hämtar barnen.
 
Och då jag kom hem just före midnatt hittade jag det här på mitt skrivbord!
 
En present från Caterina
 
Två Giovanni Raspini-armband och en gummipenna, som jag var fascinerad av då Caterina använde.
 
Vilken gullig överraskning! :) Antagligen ett tack för att jag hjälpt henne med engelska en gång i veckan.
Medan jag låg och snoozade i sängen imorse hörde jag att Martina stod utanför min dörr och sa mitt namn. Hushållerskan gick genst dit och sa att jag sov. Jag hörde Martina förklara att hon bara ville säga hejdå innan hon gick till skolan. Jag var ju ändå vaken och tyckte hon var så söt, så jag steg upp så Martina kunde säga hejdå åt mig. Martina ville ta några foton snabbt innan hon gick iväg till skolan, så det gjorde vi. Jag nyvaken och Martina klar för skolan.