Det har varit tyst här på bloggen nu ett tag. I Mexiko hade vi inget internet och nu i veckan har jag haft fullt upp med tentläsning och andra skolgrejer + att jag varit sjuk. Men tänkte berätta likte om mitt första och sista Spring Break.
Såååå, redan på torsdag eftermiddag åkte hälften av Mexikoresenärerna till LAX för att säga hejdå till Denises pojkvän, som varit här på besök från Nederländerna. Vårt flyg lyfte tidigt på fredag morogon. Vi spenderade alltså 13 timmar på flygplatsen innan vårt flyg lyfte.
One hour down, twelve more to go.
Då vi väl kom fram till Mexiko City träffade vi både Icona Pop och Steve Aoki. Det var nämligen en stor festival i Mexiko City, därför var det så många kändisar där.
Icona Pop. Jag pratade svenska med dem, men det var väääldigt svårt att prata svenska samtidigt som alla internationals var bredvid mig. Hade problem att formulera mig och kom inte ord. Nästan lite skrämmande. :p
I Mexico City hyrde vi 3 bilar och körde ner mot Acapulco. Google map visade att bilfärden skulle ta 4 timmar, men i själva värket tog det oss 8,5 timmar. Då vi hyrde bilarna sa vi att vi ville ha en GPS i varje bil, men då vi väl kom fram fanns det endast en GPS i en av bilarna. Så vi hade inget annat val än att försöka hålla ihop och köra efter varandra, vilket inte var det enklaste. Till en början gick det någorlunda fint men i något skede upptäckte vi att bilen jag satt i hade en maxhastighet på 80 km/h. Så småningom körde de två andra bilarna ifrån oss. Och efter en tid fastnade vi i en strafikstockning. Vi stod mer eller mindre stilla i två (!!!) timmar. Det blev mörk, vi visste inte var de andra två bilarna var, våra telefoner fungerade inte och inget internet. Vi hade inte ens adressen för var vi skulle bo i Acapulco, och tungt beväpnade poliser körde förbi längs vägkanten med jämna mellanrum. Vi började inse varför alla pratar om att Mexiko är ett farligt ställe.... Precis då vi kommer till Acapulco City och vi har mer eller mindre gett upp hoppet att hitta de andra, hör vi någon skrika. Vi vänder oss om och ser alla andra 10 springa ut på vägen vinkande och skrikande. HAPPIEST MOMENT EVER. Vi var så otroligt glada att se varandra igen. De var oroliga att något hade hänt oss och vi var oroliga för att vi aldrig skulle se varandra igen. Haha. Början av resan var lite dramatisk, men det är väl sådant man får räkna med, haha.
Då vi väl kom fram till huset vi skulle bo i kändest allt bra igen. Vi bodde alltså i ett stort hus precis intill havet.
Matsal och vardagsrum. Till vänster är det helt öppet, inga väggar, men utsikt över havet.
Utsikt från poolen. "Vardagsrummet" är uppe till höger.
Vi köpte flytsaker och chillade i poolen varje dag, sååå nice!
Då vi inte chillade vid poolen, chillade vi vid havet.
Avslappnig på hög nivå
En av få bilder med alla 15. Det här är innan vi åkte till Baby Lobster Bar, en beach club i Acapulco centrum. Jag, Gina och Taylor ställde upp i en danstävling mot 3 mexikanska brudar. Och vi vann ju förståss. :D
En av dagarna i Acapulco spenderade vi på en strand
Efter 5 dagar i Acapulco körde vi tillbaka till Mexico City för att spendera de sista dagarna där. Vi åkte på en heldagstour, och vi besökte bland annat pyramider, ett tequila museum och kyrkor.
På toppen av en 67 meter hög pyramid.
Flera av oss drabbades tyvärr av ett virus i Mexiko. Jag har haft "ögoninflammation" i nästan 2 veckor nu. Har också haft feber och varit förkyld, men är på bättringsvägen nu. Jag och Taylor besökte en ögonspecialist idag, och vi fick veta att vi inte har ögoninflammation, trots allt. De 3 läkare vi har träffat innan har alla diagnoserat oss med ögoninflammation. Men nu förstår jag varför mina antibiotika-ögondroppar inte har hjälpt ett dugg... En annan intressant sak jag fick höra av ögonläkaren idag var att ögondropparna vi fick av den mexikanska läkaren inte har sålts i USA de senaste 20 åren efter de innehåller nåt slags gift. Som vi sa under hela resan: "Never trust a mexican".
Kommentera